Känslomaskin
Jag tror jag blivit en lite känslomaskin, innom mig finns verkligen alla kännslor och dom vill ut på samma gång. Det blir så jobbigt, för ena stunden så bara skrattar jag och mår toppen andra stunder så vill jag bara lägga mig ner och skrika och gråta. Nästan så känner jag mig varje dag. De går upp och ner precis som ett diagram eller nått. Ibland vill jag bara träna för jag har ångest, ibland vill jag bara ligga i soffan för jag inte känner mig alls fet. De är så olika från dag till dag. Visst det är en massa hormoner i kroppen som hoppar upp och ner och alla vill ut på en gång även fast det inte går,. Men varför känns det som bara jag känner så ?
Jag önskar det vore sommar nu och nätterna aldrig blev så svarta för jag tror det är mörkret som får mig att känna mig ensam, misslyckad, fet, o omtyckt m.m. För på dagarna då solen skiner då känner jag mig som en riktigt bra människa och vill göra alla glada. Men så fort denna jävla kvällen smyger sig in och jag inte är med någon, ja de är då allt blir så fel. Är det någon som vet vad man ska göra åt allt detta?
Kanske är lite meningslöst inlägg att läsa men det var skönt att skriva de.
Jag önskar det vore sommar nu och nätterna aldrig blev så svarta för jag tror det är mörkret som får mig att känna mig ensam, misslyckad, fet, o omtyckt m.m. För på dagarna då solen skiner då känner jag mig som en riktigt bra människa och vill göra alla glada. Men så fort denna jävla kvällen smyger sig in och jag inte är med någon, ja de är då allt blir så fel. Är det någon som vet vad man ska göra åt allt detta?
Kanske är lite meningslöst inlägg att läsa men det var skönt att skriva de.
Kommentarer
Trackback
