.

Det kundet gått riktig illa igår. Kunde mist min bror. Och nej fy blotta tanken ger mig tårar i ögonen.
Min bror som har det mest lika köttet och blodet som mig. Någon som jag vet ställer upp. Vi är kanske inte så lika i sättet eller utseende messigt, men herregud vad vi stäler upp för varandra. Om någon av oss bråkar med mamma eller pappa ja då gaddar vi i hopp oss. Och om jag inte vill va själv hemma då är du där.  Ja du är en riktig storebror och jag kommer ihåg när jag var liten och såg upp till dig så enormt. Jag var så avensjuk för att du hade fått mobil och så. Visst jag har fått mycket mer uppmärksamhet av mamma och pappa än dig. Jag har nog haft det mycket lättare i livet än dig. Men du är ändå så himla bra. Och händelsen som hände igår är något som inte får hända. Att det gick soppas bra som det gjorde är ett under. Endast bränskador på handen, det är ju inte så lite men ändå du kunde fått i ansiktet, du kunde svimmat och allt kunde börjat brinna. Att du var så snabb på att reagera, att du visste precis vad du skulle göra, även fast du var i chock. Ja det är en sådan lättnad.

Ja jag älskar min familj. Det är något sånt man inte säger så ofta men om något händer någon i familjen, ja det är nog då det gör som mest ont. <3

 
Pappa <3